Politiska tal. Visst låter det maffigt. Men när vi inom retoriken pratar om politiska tal behöver de som bekant inte handla om just politik, men om något slags beslut: Allt ifrån vilket tv-program vi ska se till vilken utbildning du ska välja och om barnen ska få en kanin eller inte kan diskuteras utifrån politiska tals topos och sätt att argumentera. Det de här olika besluten har gemensamt är att de handlar om framtiden (till skillnad från juridiska tal, som handlar om det förflutna och ceremoniella tal, som kan sägas handla om nuet), och att de i slutänden handlar om samma sak: att göra oss lyckliga.
Lycka? Really?
Ja, det har förstås diskuterats vad som är målet, och eftersom det finns filosofer som jobbar med det där med lycka på riktigt borde jag väl inte säga för mycket. Men enligt en viss Aristoteles är det faktiskt just det allt handlar om och … det är inte så dumt alltså. Men mer intressant för oss just nu är vägen dit. Och den är tvåfaldig: Vi övertygar någon om att vår idé kommer att göra dem lyckliga medelst logos och pathos.
Förnuft och känsla, hjärta och plånbok
Logos och pathos alltså, två av de så kallade bevis vi retoriker pratat om i årtusenden. Men det finns goda skäl för det där tjatet! För det visar sig ofta att det är när vi får logos och pathos att samarbeta som vi kan motivera åsikter och beslut bra. Men vad betyder de två orden egentligen?
Logos är det förnuftiga. Det praktiska, effektiva, nyttiga, ekonomiska, vetenskapliga, mätbara, användbara … Tunga grejer alltså. Men notera något viktigt: Ofta visar sig de här sakerna framför allt vara verktyg för att uppnå något annat.
Pathos är det mer känslomässiga. Den goa magkänslan, de mjukare värdena, det sköna –men också det goda. Här ryms nämligen inte bara vår smak utan också våra värderingar. Och det kan vara både värderingar ”alla” delar, som att det är bra med demokrati, rättvisa och frihet (hur vi nu definierar dem …), och värderingar som är lite mer särskiljande, som att länder bör ta emot flyktingar (eller inte), att det ska vara tillåtet att driva skolor som skolpengsfinansierade aktiebolag (eller inte) och att kommuner ska ge bidrag till olika föreningar (eller inte).
Allmänning: en chans att övertyga
Men vi kan konkretisera det här något genom att rada upp ett antal allmänna platser eller topos som är gångbara i många politiska tal, kanske i synnerhet politiska politiska tal. Och det heter som sagt plats för att det inte är ett argument i sig utan just en plats där man kan hitta argument.
Vi har redan nämnt demokrati, rättvisa och frihet, och andra användbara platser kan vara ekonomi, tillväxt, solidaritet, jämställdhet, miljö, men också skönhet … En del tycker att nya ideer är bra i sig, andra kanske föredrar traditioner (något jag skrivit om här).
Rätt mycket pathos, eller hur?
1 + 1 = 3
Men det gäller som sagt att få logos och pathos att samarbeta, och det behöver inte vara särskilt krångligt. Vill vi tala oss varma för ekonomisk tillväxt gör vi klokt i att också nämna någon av alla härliga saker en växande ekonomi kan användas till, som fler vårdplatser eller bättre skolor. Man kan tycka att solidaritet med invaderade länder eller flyende människor har ett egenvärde, men för säkerhets skull lägger vi kanske till att det kan vara vi som behöver hjälp nästa gång, och att altruismen så att säga ligger i vårt intresse också. Dessutom kan ju människor vara lönsamma.
Det finns mycket mer att säga om logos och pathos – och som av en händelse har jag gjort det! En lång och lite utförligare text med fler exempel och vissa utsvävningar finns på bloggen.