Metafor
Att göra en metafor är att måla upp en bild genom att jämföra något med något annat.
Det handlar om att se någon lagom tydlig gemensam nämnare mellan två (eller för den delen fler) lagom olika saker för att få åhörarna att se dem i ett nytt ljus.
Att använda metaforer kan naturligtvis bidra till att försköna talet och helt enkelt göra det lite roligare att lyssna på, men framför allt får de olika stämningar och konnotationer som finns i bilden förhoppningsvis fart på åhörarnas egna associationer och tankar. Liknelser kan syfta till att väcka känslor:
Hon är ljuset och musiken i mitt liv
Jag tog en klunk barndom (dvs saft)
men också ha en konkretiserande och rent pedagogisk funktion:
Kroppen är en motor (som behöver bränsle, kan gå sönder osv)
Virka ingen grytlapp, bygg en bil (om att skriva)
I språket finns redan långa rader av så kallade stelnade eller döda metaforer, alltså metaforer vars betydelse etablerats så att de förlorat sin överraskande och retoriska verkan. Exempel på sådana är de gröna orden i den här artikeln.
Liknelse
Metaforen kan vara svår att skilja från liknelsen, och skillnaden ligger faktiskt bara i hur uttalad jämförelsen är:
Om jag säger att han är som en metafor gör jag en liknelse, men om jag säger att han är en liknelse gör jag en metafor. (Lyrikvännen)
Allegori
Det går inte att peka ut exakt när det sker, men när en metafor broderas ut och blir typ en hel berättelse kallas den för allegori. Två berömda exempel är Astrid Lindgrens saga om Pomperipossa i Monismanien, som ju handlar om svensk skattepolitik, och George Orwells roman Djurens gård, där ryska revolutionen och Sovjetunionens första tid utspelas på en bondgård där djuren tar över: Bonden motsvarar tsarväldet, olika sorters djur representerar olika delar av befolkningen osv.
När metaforer eller liknelser slår fel för att de kolliderar med varandra eller med det ämne de berör kallas det för katakres.
Vi måste gå till botten med varför fartyget sjönk
Katakreser har jag fördjupat mig i i en artikel i Språktidningen.