för att snack är verkstad
Mycket, kanske det mesta, har redan sagts om att Twitter bytte namn till X i somras. Och mycket av det som sades var ganska samstämmigt i sin kritik av beslutet: Den allmänna meningen verkar vara att det inte är så smart att byta ut ett inarbetat namn. Det är helt enkelt dålig varumärkesvård. Nu ska man förstås ha klart för
Eventuella uppmärksamma läsare har antagligen redan stött på min retorikbok. Nu kan man förstås ifrågasätta om bok är rätta ordet för en … ja jag vet inte hur kort den är, men med bokmått är omfånget ganska anspråkslöst, och dessutom finns den ju bara här på webben … Men allt ska som bekant ha ett namn, så bok får det
Från mörkret stiga vi mot ljuset, skrev jag på diverse olika sociala medier, för det gör jag varje år vid vintersolståndet (precis som jag alltid delar min gamla text om språk i juletid). Tyvärr bara bokstavligt, la jag till på ett av dem, för frånsett just det där med solljuset ser jag i runda slängar noll ljuspunkter eller saker som
Jag hade nyligen nöjet att vara med i podden Samtal om samtal, där jag tillsammans med programledarna (poddarna? poddörerna?) Mats Hogmark och John Pekkari pratade prat ur om inte retorikens så åtminstone mitt av den starkt färgade perspektiv. Vi avhandlade bland annat bandtröjor och Anders Borgs frisyr, och jag citerar både Ernst Kirchsteiger och Aristoteles, så det torde finnas något
Eder retorikbloggare missköter onekligen sina plikter. Åtminstone – eller ska man kanske säga i synnerhet – sina plikter som just retorikbloggare då han under en period ägnat sig åt copywritande på heltid. Men lite blir det ändå knattrat emellanåt, om än inte just här. Jag har nämligen på nytt begått artikel i Språktidningen! Den här gången handlar det om misslyckade
När jag tidigare i höstas blev ombedd att hålla ett tjugo minuters föredrag om copywriting på Språkforum i Stockholm blev jag tvungen att göra flera saker jag helst undviker: gallra, sålla och fatta mig kort. Jag är nämligen ganska bra på att prata, men inte riktigt lika bra på att hålla tiden, och nu fanns det ett schema. Jag hann
Eder retorikbloggare har nyligen haft nöjet att knåpa ihop, spela in och nu lite stolt visa upp något nytt: en distanskurs i copywriting som finns tillgänglig på en skärm nära dig tack vara Dinnovate academy. Det är en nätt liten sak på tolv lektioner à sådär femton till tjugofem minuter man kan se i sin egen takt och sen svara
Nej, man vill inte riktigt skriva, säga eller ens tänka på att det händer något efter sommaren, men nu är det som det är. Dessutom kan man ju alltid trösta sig med att det tenderar att hända en del kul grejer när allt kommer igång igen, och eftersom det är valår är det lite extra mycket. Här är lite av
Jag vet inte om ni minns inlägget om nya och oprövade idéer, men eder retorikbloggare, som inte räds vare sig framtid, utveckling eller nya djärva medieformat, har gett sig på något några av er kanske har hört talas om: pappersbloggen! Ofta kallad tidskrift. Jag har nämligen med en artikel i senaste numret av Språktidningen. Den handlar om det jag kallar
Hur mycket information är egentligen lagom mycket? Den som håller på med kommunikation måste ibland välja bort detaljer, bakgrunder och utsvävningar, av utrymmesskäl eller för att de kan skymma helheten och leda läsarens uppmärksamhet fel. För varje sak du lägger till finns det en sak till som kan missförstås, fultolkas eller stjäla fokus från det du egentligen vill prata om.
