I likhet med bevisen, plikterna och en del annat i retorikens värld är genrerna tre: genus deliberativum, genus judiciale och genus demonstrativum. Eller på svenska: politiska tal, juridiska tal och lov- och klandertal eller ceremoniella tal. Det är viktigt att komma ihåg att väldigt få tal är helt rasrena; de flesta innehåller drag av flera genrer. Och ibland är genren inte detsamma som talets syfte i praktiken, till exempel kan ett försvarstal för eller lovtal till en politiker indirekt ha ett politiskt syfte.
Politiska tal – genus deliberativum
Ett politiskt tal behöver sitt namn till trots inte handla om politik – men det handlar om ett beslut. Libera i deliberativum har med vågar att göra, och ett politiskt tal syftar till att ge råd till en publik som ska väga olika argument mot varandra och fatta ett välavvägt beslut av något slag. Detta beslut kan vara stort eller litet, högt eller lågt. Oavsett om man vill få någon att rösta på ett visst parti, laga en viss rätt till middag eller invadera ett visst grannland argumenterar man på ungefär samma sätt. För i den politiska genren är argumenten naturligtvis viktiga, och det finns förstås särskilda platser att leta efter politiska argument på.
Juridiska tal – genus judiciale
Namnet juridiskt tal ger en ganska tydlig fingervisning om vad det här handlar om: tal som anklagar eller försvarar någon inför en publik som ska döma. Och såna här tal hålls ju inte bara i domstolen utan freestylas ihop lite på stående fot närhelst någon kommit för sent eller sagt något dumt. Men vill man vara lite bättre förberedd (eller få en ny blick på tv-deckarnas utredningar) finns genrens särskilda platser.
Ceremoniella tal – genus demonstrativum
Den tredje genren är den vidaste – kanske kan man säga att den täcker det som blir över efter de första två. Lite förenklat kallar man ibland de ceremoniella talen för lov- och klandertal, och oftast är det någon av de aktiviteterna som står i centrum. Ceremoniella tal har en social funktion: Publiken ska enas i tillgivenhet, beundran, avsky eller annan lämplig känsla för ett lämpligt objekt: brudparet, den döde, nationen eller högtiden för dagen. Och samtidigt som vi hyllar eller hånar talets objekt enas vi ju om att just de värden eller egenskaper som besjungs faktiskt är värda denna sång. Och även den ceremoniella genren har sina särskilda platser.