Anafor

Med anafor menas flera meningar eller satser i rad börjar likadant. Martin Luther Kings berömda tal innehåller många exempel: Now is the time, I have a dream, Let freedom ring. Anaforen stärker sambandet mellan de meningar som börjar likadant, och får dem att framstå som beroende av varandra eller tätt förknippade på något annat sätt, till exempel att de beror på samma sak eller leder till samma resultat:

Men frågan om jobben är mycket större än så. Den handlar om människor. Om ungdomar som får sitt första jobb. Om hur nya svenskar snabbare kan ta sig in på arbetsmarknaden. Om hur vi underlättar för dig som länge drömt om att starta eget att våga ta steget. (Annie Lööf)

Det är en väldigt vanlig och användbar figur. Utöver de nämnda funktionerna (och den rent estetiska förstås: Det låter ju bra) så kan man hoppas att anaforen tilltalar lyssnarna genom att de får en mikropaus under varje upprepning: några ord man inte riktigt behöver lyssna på då man ju redan hört dem. Man kan rentav få känslan av att man vet vad talaren är på väg att säga, och kanske kanske känns det som att man själv resonerat sig fram till den åsikt som framförs – och i så fall kanske man är en liten aning mer mottaglig för den? Om inte annat torde man känna sig rätt smart.

Epifor

Allt det här gäller även när flera meningar eller satser i rad i stället framställs som tätt förbundna genom att de slutar likadant – en epifor:

With this faith, we will be able to work together, to pray together, to struggle together, to go to jail together, to stand up for freedom together, knowing that we will be free one day. (Martin Luther King igen)

Symploke

Det går också att göra en kombination av anafor och epifor, alltså att flera meningar eller satser i rad både börjar och slutar likadant, en så kallad symploke:

Nej, mina vänner. Sverige förtjänar en bättre klimatpolitik. Sverige skulle tjäna på en bättre klimatpolitik. För det gäller att se hela bilden. (Annie Lööf igen)