Om retorik

Konsten att höra ett komma

Det skojas ibland om att kommatering är en fråga om liv och död, och man brukar då, för att det där med liv och död ska bli tillräckligt bokstavligt,  exemplifiera med fängelsepersonalen som fick instruktionerna

benådas ej, avrättas

när det ju skulle vara

benådas, ej avrättas

eller om det nu var tvärt om … Nu är det väl i och för sig ganska sällan det står riktigt så mycket på spel, men det är ju principen det handlar om, för komman kan naturligtvis vara betydelseskiljande. Detta krockar lite olyckligt med det faktum att kommatering är ett område där man som skribent har ett visst spelrum, men det är ju egentligen något bra, för vi som skriver långa, långa meningar skulle inte göra oss förstådda över huvud taget om vi inte fick tydlighetskommatera lite, typ. Och sen är det ju det där med de som tycker det är okej att bryta mot alla fina gamla språkregler av ett så absurt skäl som att andemeningen mycket väl kan gå fram och kontexten göra att man läser rätt fast det står fel. Som i den här strofen av salig Lennart Hellsing:

Annabell, Annabell, Annabell Olsson
är inte som andra som bråkar och slåss.

Här är det det utelämnade kommat efter ”andra” som är intressant; det är naturligtvis kommats vara eller inte vara som avgör huruvida Annabell räknas in i dessa andra eller inte. Eller som hade gjort det om inte en tolkning hade känts så given att man lyckats läsa det som verkligen står. Men men, egentligen skulle vi ju prata om något lite viktigare i dag:

Än en gång är det nämligen diplomatiskt gruff mellan Sverige och Israel, och det räcker inte med att alla inblandade gör sitt yttersta för att antingen uttrycka sig otydligt eller göra värsta möjliga tolkning (de verkar således vara överens på en punkt i alla fall), utan också oppositionen och en och annan journalist verkar ha gett sig fan på att hellre driva kampanj än tänka efter, som om det inte är just det oppositioner och vissa journalister är till för … Men men, det började i alla fall ta fart när Wallström sa så här:

Okej. Vad finns det då att uppröras över i den här halvminuten? Jo, det finns de som tycker att Wallström anklagar Israel för att syssla med utomrättsliga avrättningar, och om hon inte gör det så tycker de att hon buntar ihop Israel med länder som gör det. Det är det första alternativet som är intressant, och det är särskilt spännande just för att det inte finns någon text att lusläsa, utan det gäller att lyssna sig till exakt vad som sägs (Riksdagens snabbprotokoll hängde inte riktigt med den här gången). Så: Kan man höra kommatecknet efter ”situationer”?

Jag tar avstånd från knivattacker, jag tycker det är fruktansvärt, och det får inte förekomma, och Israel har alltid rätt att försvara sig, att försäkra sig om sin säkerhet.

Och på samma sätt så får inte responsen vara sån, och det säger jag i andra situationer, där responsen blir sån att det blir utomrättsliga avrättningar, eller där det blir oproportionerligt, så att antalet dödade på den sidan överstiger det ursprungliga dödsantalet flera gånger om. Det är inte rätt väg framåt för Mellanöstern.

Det här är min egen transkription av texten, och som ni ser har jag satt komma efter ”situationer”; jag tycker nämligen att det finns där. Men det hörs inte som en paus (vilket hade varit det allra tydligaste), utan på tonen och betoningarna. Det här blir rätt abstrakt (jag borde väl prata in alternativen själv som illustration, men orka liksom), men vi gör ett försök: Jag hör det där kommatecknet dels för att Wallström förvisso betonar ”andra” lite grann, men inte särskilt hårt, dels för att hon också lägger lite tryck (och går upp lite i ton) på ”responsen.”

Glasklart eller hur? Jag tänker så här: För att på ett tydligt sätt inkludera Israels förehavanden i ”andra situationer”hade det behövts tydligare tryck på ”andra”. Dessutom talar det framlyfta”situationer” för att det ordet presenteras som något nytt, alltså snarare

också i andra situationer-där-responsen

än

också i andra-situationer-där-responsen

Ergo: kommatecken, och Wallström talade inte om Israels eventuella utomrättsliga avrättningar, utan förde ett allmänt resonemang (något som för övrigt antyds rätt starkt av att det kommer fler exempel på övergrepp direkt efter). Man behöver inte hålla med mig här; det går att ifrågasätta både min tolkning och frågans relevans över huvud taget. Annars kan vi alltid roa oss med att lyssna på och jämföra med den här:

https://www.youtube.com/watch?v=SjLqsMf4SNs#2m11s

 

Klart du känner nån som vill läsa
Share on Facebook
Facebook
Share on LinkedIn
Linkedin
Tweet about this on Twitter
Twitter
Share on Whatsapp
Whatsapp
Email this to someone
email

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *