Om retorik

Några märkligheter i valrörelsen

Precis som vilken annan romantisk komedi som helst har valrörelsen haft sina bloopers. Ni vet, nån säger fel, har för bråttom eller snubblar, och humor uppstår. Och precis som i andra romantiska komedier redovisas de här små incidenterna under eftertexterna, det vill säga nu. Till exempel rättade (eller felade) Annie Lööf sig själv från en väldigt fin så kallad freudiansk felsägning (som

Nästa måndag? Föreläsning i Göteborg

Det har diskuterats grundligt vad man egentligen menar när man säger ”nästa måndag”, och oenigheten består. Eder retorikbloggare lutar åt att kommande måndag är ”på måndag” och att måndagen därefter är just ”nästa måndag” (det beror förstås också lite på när man säger det, och eftersom det är torsdag kväll här hos mig så …). Ni behöver inte hålla med

Valspråk på onsdag!

Eder retorikbloggare förbereder sig för fullt för att få ihop fina formuleringar då han snart beger sig till Stockholms universitet och Valspråk 2018, där forskare från olika discipliner presenterar pinfärska iakttagelser från valrörelsen. Jag ska prata om det där med ord som sägs två och två, något som eventuella regelbundna bloggläsare kanske känner igen. Det är partiledartalen från Almedalen och tv-programmet Tal till

Sv: Re: och

The same procedure as last year? Ja, naturligtvis! Det är bara en dryg månad till årets Amedalsvecka, så det är väl dags för mig att få upp analysen av förra årets partiledartal … Denna analys är emellertid, precis som den var förra och förrförra året, tämligen selektiv – det är ett visst språkligt drag (rentav en retorisk figur, men en

Triss

Inom retoriken pratar vi ibland om de tre bevisen. Bevis är ett ord som har hängt med länge, så dess retoriska betydelse skiljer sig en smula från till exempel den hos ett matematiskt bevis eller ett i ett rättsfall, men man kan säga att bevisen är de tre grundläggande medel talaren har att övertyga åhörarna om något. De tre är

Mer jul

När jag för några år sedan försökte lära mig lite isländska råkade jag på något skojigt i min ordbok (som var tryckt på papper – numera finns islex.se), nämligen de två verben gráta respektive græta. Gráta (som uttalas ungefär graota) betyder gråta, men græta (som uttalas ungefär grajta) betyder att få någon att gråta. Häpp! En utbytt vokal och intransitivt

Ordbruk i juletid

’Tis the season att motionera sin inre reaktionär. Det verkar ju som att högtider, och i synnerhet julen, kan få nästan vem som helst att hårdnackat hålla fast vid traditioner och vägra ta till sig något som skiljer sig det minsta från Kalle Anka som hen minns det, mormors recept på sillsallad, eller något annat. Detta gäller naturligtvis även det