Om retorik

Att framföra ditt tal

framföra tal

Då var det bara den lilla biten med hur du ska framföra ditt tal kvar. Detta – den sista av retorikens partes, som kallas actio – är naturligtvis en stor del av hela arbetet med talet, men också en del som är rätt svår att ge generella råd om. Det är för att lära sig sånt här man går kurser, men det finns förstås en del att säga om att framföra tal ändå. Med det sagt: Den här texten skrapar bara på ytan.

Du levande

Om du bara ska ta med dig ett råd om att framföra tal så är det: Variera dig! Med detta menar jag inte att du till varje pris ska undvika att upprepa ord eller att du ska inta nya poser hela tiden utan helt enkelt att du inte ska bli långrandig, i synnerhet vad gäller rösten. Men för att behålla uppmärksamheten – och, inte att glömma, lyfta dina ord en smula – bör du också tänka hur du rör dig.

Det jag brukar säga om ethos gäller även för actio: Var dig själv – men med förnuft. Du bör med andra ord tänka igenom och förfina ditt framförande, men inte förställa dig eller göra något du inte trivs med: Det ska fortfarande vara du som står där framme. Och till din hjälp har du utöver dina ord din röst och din kropp.

Rösten

Rösten är talarens verktyg och kroppen hens instrument, eller vilken metafor man nu vill använda. För den som ska framföra tal är rösten viktig och värd lite omsorg. Om du vill att den ska funka så bra som möjligt genom hela talet gäller det att ge den förutsättningar för det. Och detta gäller naturligtvis även om du talar mikrofonförstärkt eller i ett mycket småskaligt sammanhang; det har inget med röststyrka att göra.

Till exempel är det bra att tänka på hållningen. Inte bara för att du ser säkrare ut utan helt enkelt för att en rak rygg ger bättre luftgenomströmning. Om du ska tala länge, i synnerhet på morgonen, kan du behöva värma upp rösten på ungefär samma sätt som sångare sjunger upp. Nynna något som spänner över både de högsta och lägsta toner du når och kör några rejäla B-B-B-B-B, K-K-K-K-K och stora gäspningar för att få fart på både stäm- och ordinarie läppar.

För många kommer ett hyfsat levande och varierat talflöde helt naturligt, men andra kan behöva arbeta med det. Fundera över din melodi: Rör du dig åtminstone lite upp och ner i tonregistret? Finns det ord du borde betona tydligare (eller ord du betonar alltför tydligt)? Hur är det med tempot? Du tänker säkert att det finns ett tempo som passar när och där du ska framföra ditt tal, men det innebär inte att det finns ett tempo. Tvärtom lär det säkerligen finnas ställen i talet som bör gå lite snabbare eller långsammare. Och kanske utrymme för några pauser? På liknande sätt är det med röststyrkan: Finns det någon avdelning, kort eller lång, där det är läge att höja eller sänka rösten? Tänk igenom talet, läs högt redan under skrivandet, och öva. Spela gärna in dig själv för att försöka se eller höra dig själv utifrån..

Kroppsspråket

Nu blir det ännu svårare, för hur lär man egentligen ut kroppsspråk i text? Nu kan man tycka att en blogg inte nödvändigtvis måste vara helt textbaserad utan också innehålla lite film och så, men … jag ber att få återkomma 🙂 Utöver det där med att på något sätt variera sig är det svårt att säga särskilt mycket generellt om kroppsspråk, men några saker är värda att nämna:

Kom igen katten, det svänger ju!

Många talare är rädda att de står för still eller känner sig stela när de framför sina tal, och det finns några sätt att så att säga lura sig själv att släppa loss lite. Du kan till exempel se till att hålla en hand fri från manuset om du har ett sådant. Det är alltid en bra start att inte låsa fast händerna i papper, talarstolar, fickor och annat. För att sedan få den där handen att komma igång lite kan du ha någon förberedd gest, och det: Du kanske räknar upp något på fingrarna, pekar mot något utanför ett fönster eller illustrerar något du säger med vad som helst från en facepalm till en vinkning. Redan där har du gjort något, och det är inte omöjligt att din hand får feeling och börjar förstärka det du säger på fler sätt efter det. Faktiskt.

Men använd förberedda gester med försiktighet. Om de är för många eller för avancerade riskerar du att se fullständigt koreograferad ut, och det är minst lika stelt som att vara stel. Men som sagt, något litet kan vara väldigt effektfullt, och ingen funderar på huruvida en sådan gest är spontan eller noggrant förberedd.

Några sällsynt konkreta råd i korthet

Handen i fickan kan se avspänt eller arrogant ut, beroende på situation, så fundera igenom situationen och sammanhanget.

Korslagda armar markerar som du vet avståndstagande och ser ofta tämligen osympatiskt ut. Det kan naturligtvis finnas tillfällen då det funkar, men var försiktig.

Att sysselsätta nervösa händer känns ofta bra men riskerar att dra till sig uppmärksamhet. Gränsen mellan nervositetsstrategi och tics är svår att dra, och om åhörarna börjar titta för noga på dina händer går det ut över lyssnandet. Se med andra ord upp med att pilla med papper, kläder och annat. Att hålla något i handen är jättebra, men börja inte fippla med det, t.ex. klicka en penna. Filma gärna dig själv när du övar för att bli medveten om dina eventuella egenheter. 


Cookiepolicy