I veckan hölls partiledardebatt i riksdagen, och en sån kan man naturligtvis skriva skärmmeter om. Här på Om retorik vet vi dock att gud bor i detaljerna, så vi grottar ner oss i en sådan i stället, närmare bestämt en detalj som redan uppmärksammats i podden Det politiska spelet: Jan Björklunds fäbless för att dela upp ett ord eller begrepp i dess beståndsdelar och sedan påpeka att varje del för sig står i motsättning till begreppet som helhet. Så här sa han:

Det finns två saker som saknas på svensk bostadsmarknad. Det ena är bostäder och det andra är marknad

Planhushållningen känns igen, herr statsminister: ingen plan, ingen hållning och inga hus

Det kallas hederskultur, men det saknar både heder och kultur

Jan Björklund gillar att vända och vrida på ord på det här sättet, och drar sig inte ens för att begå regelrätta ordvitsar. I senaste valrörelsen anklagade han till exempel Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ för att föredra missväxt framför tillväxt, och när Stefan Löfven pratade om arbete och utvecklingsmoral i Almedalen i somras tyckte Björklund att han skulle vända sig till Miljöpartiet, som i och med att de förordar basinkomst är ”emot både arbetsmoral och utveckling.” Många minns nog hans många gånger upprepade ord om att det bara är två problem med rysk gas (som tydligen är det enda alternativet till kärnkraft): att den är rysk och att den är gas.

Men den typen av formulering vi tittar på i dag är som synes lite mer specifik. Mig veterligen har den inget namn; man kan se den som en blandning av en hel drös gamla grekiska eller latinska ord, och det fördjupar vi oss i … nån annan gång. Vad vi än kallar det här draget är det ofta roligt, och Björklund gör det bra. Och naturligtvis har det gjorts förut. Mest berömt är nog Voltaires påpekande att det heliga romerska riket av tysk nation varken var heligt, romerskt eller ett rike, och det har många gånger sagts att Liberaldemokratiska partiet, som under lång tid dominerat japansk politik, varken är liberalt, demokratiskt eller ens ett parti. Wolf Biermanns sammanfattning  av ryska revolutionen har blivit klassisk: ”den socialistiska oktoberrevolutionen var inte socialistisk, det var ingen revolution och den ägde inte ens rum i oktober” (Tsarryssland använde  ju fortfarande den julianska kalendern, så lokal tid var det den 25 oktober det brakade loss, men enligt den redan då mer utbredda gregorianska kalendern – som Sovjet snart införde – var det den 7 november), och Noam Chomsky lär ha sagt att Nafta (North American Free Trade Agreement) varken handlar om frihandel eller är en överenskommelse.

Det blir med andra ord ofta roligt och citatvänligt. Men tittar man lite närmre blir det tydligt att talaren mycket väl kan lyckas göra en poäng genom att påpeka att något inte har täckning för sitt namn, och i rätt situation kan det svida rejält. Ser man till de tre Björklundcitaten tycker jag att den första är snygg – åtminstone om man redan håller med honom om att en mindre tyglad marknad är en bättre marknad för bostäder (och även om man inte vill att marknaden allena ska styra produktionen och fördelningen av bostäder torde man ha invändningar mot att en ickemarknad kallas just marknad). Den om planhushållning är kul men ganska tunn, men den tredje träffar rätt: naturligtvis är det man brukar kalla heder något helt annat än det som är förled i ordet hederskultur. Däremot håller jag inte med om att det skulle saknas kultur; Björklund verkar tycka att kultur per definition är något bra – eller så kunde han helt enkelt inte motstå att göra en till ”både … och … ”

Nu sitter läsaren antagligen och försöker komma på egna exempel, och det har jag också roat mig med, men resultatet är faktiskt riktigt skralt. Men i alla fall: Ångpanneföreningen är ingen förening, och något säger mig att de inte sysslar särskilt mycket med ångpannor (den var det inte jag som kom på). Förenta nationerna borde kanske snarare hete Förenta staterna – och är man verkligen förent bara för att man sitter i samma generalförsamling?  Demokratiska  folkrepubliken Korea är onekligen koreansk, och visst finns där ett (halvt) folk, men inte bara det demokratiska, utan också det där med republik kan faktiskt ifrågasättas … Nej, som läsaren ser är det en bit  kvar till Voltaire och Biermann här. Hjälp mig att komma på fler!