Om retorik

Några märkligheter i valrörelsen

Precis som vilken annan romantisk komedi som helst har valrörelsen haft sina bloopers. Ni vet, nån säger fel, har för bråttom eller snubblar, och humor uppstår. Och precis som i andra romantiska komedier redovisas de här små incidenterna under eftertexterna, det vill säga nu. Till exempel rättade (eller felade) Annie Lööf sig själv från en väldigt fin så kallad freudiansk felsägning (som

Att ha kakan kvar — på riktigt

Sverigedemokraterna har satt sig i en lite besvärlig sits. De har på senare tid byggt sin ethos på att försöka vara två olika sorters parti samtidigt: dels olikt alla de andra (ni vet ”det enda oppositionspartiet” som inte hör till ”sjuklövern”), dels just ett parti som alla de andra: som vill föra samtal och ställa krav, och som är ”redo

Mer jul

När jag för några år sedan försökte lära mig lite isländska råkade jag på något skojigt i min ordbok (som var tryckt på papper – numera finns islex.se), nämligen de två verben gráta respektive græta. Gráta (som uttalas ungefär graota) betyder gråta, men græta (som uttalas ungefär grajta) betyder att få någon att gråta. Häpp! En utbytt vokal och intransitivt

Ordbruk i juletid

’Tis the season att motionera sin inre reaktionär. Det verkar ju som att högtider, och i synnerhet julen, kan få nästan vem som helst att hårdnackat hålla fast vid traditioner och vägra ta till sig något som skiljer sig det minsta från Kalle Anka som hen minns det, mormors recept på sillsallad, eller något annat. Detta gäller naturligtvis även det