för att snack är verkstad
Eder retorikbloggare missköter onekligen sina plikter. Åtminstone – eller ska man kanske säga i synnerhet – sina plikter som just retorikbloggare då han under en period ägnat sig åt copywritande på heltid. Men lite blir det ändå knattrat emellanåt, om än inte just här. Jag har nämligen på nytt begått artikel i Språktidningen! Den här gången handlar det om misslyckade
Nej. Jag ber om ursäkt, men det som påstås i rubriken är helt enkelt inte sant. Det finns massor av saker som är goda på egen hand (som kaffe), eller i stora antal (som chokladbitar), precis som det finns massor av saker som är goda trots att de inte är fyrkantiga (som kaffe och chokladbitar.) (Men jag vill för protokollet
Med oxymoron menas att man sätter ihop två till synes motstridiga ord eller begrepp till en enhet som trots allt visar sig fungera. Det är en figur som kan vara väldigt tilltalande rent estetiskt – rena poesin ju – men också fungera som ett argument: Syftet kan vara att överraska åhörarna men också att försöka få dem att se saker
Å herregud, ska han börja prata bildning nu? Nja, det skulle jag förstås gärna göra. Det finns mycket att killgissa om den så kallade finkulturens potential att förädla sina konsumenter, men det perspektivet tror jag är ett villospår. Det är förstås möjligt att poesin kan göra oss till bättre människor, men det är in därför du ska läsa den, precis
Ohoj ordbrukare! Även denna gång är inlägget huvudsakligen en länk, men inte vilken länk som helst. Tidigare i höstas fick nämligen möjlighet att vara gäst i språktidningens podd och prata lite politisk retorik. Det blev en hel del och (förstås) men lite annat också. Det är alltid lite svettigt att höra sin egen röst, men det var ett intressant samtal
Eder retorikbloggare fortsätter grotta ner sig i det han börjat kalla för hopbuntning, det vill säga formuleringar av typen ”x och y”. En enkel samordning av två led, helst två av samma typ (t.ex. nominalfraser, adjektiv eller satser i samma tempus) som helt utan kommentar eller motivering läggs fram som om de hörde ihop på ett fullständigt självklart sätt. (Jag
Eder retorikbloggare förbereder sig för fullt för att få ihop fina formuleringar då han snart beger sig till Stockholms universitet och Valspråk 2018, där forskare från olika discipliner presenterar pinfärska iakttagelser från valrörelsen. Jag ska prata om det där med ord som sägs två och två, något som eventuella regelbundna bloggläsare kanske känner igen. Det är partiledartalen från Almedalen och tv-programmet Tal till
The same procedure as last year? Ja, naturligtvis! Det är bara en dryg månad till årets Amedalsvecka, så det är väl dags för mig att få upp analysen av förra årets partiledartal … Denna analys är emellertid, precis som den var förra och förrförra året, tämligen selektiv – det är ett visst språkligt drag (rentav en retorisk figur, men en
Hösten 2015 gjorde jag en liten genomgång av några av våra partiledares tal första maj- Almedals- och sommartal här på bloggen, närmare bestämt en ganska smal sådan: Jag tittade lite på och försökte dra slutsatser av hur de säger saker två och två. Efter förra årets Almedalsvecka tänkte jag göra en uppföljning, men det blev aldrig av. Eller ja, inte
I veckan hölls partiledardebatt i riksdagen, och en sån kan man naturligtvis skriva skärmmeter om. Här på Om retorik vet vi dock att gud bor i detaljerna, så vi grottar ner oss i en sådan i stället, närmare bestämt en detalj som redan uppmärksammats i podden Det politiska spelet: Jan Björklunds fäbless för att dela upp ett ord eller begrepp
