15 november, 20159 november, 2018 joellandberg

Terror, textbindning och citat

fula knep, språkligt

Det är inte så kul att vara vice statsminister alla gånger. Att både nätmobb och politiska motståndare tenderar att bete sig skoningslöst / svinaktigt / brottsligt mot i synnerhet kvinnliga toppolitiker är smärtsamt bekant, men på senare tid har jag dessutom fått känslan av att även etablerade medier gått på Miljöpartiet och just Åsa Romson lite väl friskt i jakten på klickogena skandaler … Men man kommer naturligtvis inte undan att hon faktiskt lägger upp för en och annan smash själv. Senast var det den här tweeten som skärmdumpades, retweetades och hånade till förbannelse:

Men, som många redan vet, och som vem som helst kunde ta reda på med några få knapptryckningar – detta förutsätter att man är mer intresserad av att ta reda på grundläggande fakta än att positionera sig mot någon man ogillar sedan tidigare – var inte detta hennes första tweet om händelserna i Paris. En stund tidigare skrev hon nämligen så här:

Nu förändrar ju inte det här allt. Tweet nummer två är fortfarande väldigt olycklig, och även om det som står i den är sant och möjligen viktigt borde man definitivt låta det gå några dagar innan man funderar på den sortens konsekvenser (både utländska och svenska medier har funderat på samma saker som Romson, men inte medan blodbadet pågick). En annan tanke är förstås att tweeten helt enkelt aldrig borde ha skrivits, och då Romson har raderat den är hon nog inne på det spåret själv. Ur språkvetenskaplig synvinkel är det dock betydligt mer intressant att fundera på om den hade kunnat tas emot på ett annat sätt om hon bara uttryckt sig lite annorlunda.

Tweetens problem är att den är beroende av sin kontext – så länge läsarna inte känner till den föregående kommer den framstå som jäkligt kallsinnig. Så vad kunde hon göra för att sätta in den i sitt sammanhang? Ja, en bra start hade naturligtvis varit att skriva den andra tweeten som ett svar på den första. Då hade man fått se de två ihop, och annars hade det stått ett både klart, tydligt och klickbart ”In reply to Åsa Romson” i tweet nummer två. Men nu var det ju språkvetenskap och inte sociala medier-skills vi skulle prata om, så hur skulle hon ha skrivit? Jag tänkte komma med några enkla och försiktiga (och således rätt tråkiga) förslag på förbättringar.

På Twitter har den som vill säga sitt hjärtas mening 140 tecken på sig. Det är inte mycket, men vi som hänger där inne vet att många kan få in en häpnadsväckande massa dumheter på det utrymmet. Romsons tweet är 132 tecken lång, och de tecken hon har kvar räcker till exempel till de här varianterna.

Det mycket allvarliga händelserna i Paris just nu kan också försvåra för klimattoppmötet i dec då över 100 regeringschefer planerat delta.

Det mycket allvarliga händelserna i Paris just nu kan dessutom försvåra för klimattoppmötet i dec då över 100 regeringschefer planerat delta

Och: Det mycket allvarliga händelserna i Paris just nu kan försvåra för klimattoppmötet i dec då över 100 regeringschefer planerat delta.

Plus: Det mycket allvarliga händelserna i Paris just nu kan försvåra för klimattoppmötet i dec då över 100 regeringschefer planerat delta.

Dessutom kan de mycket allvarliga händelserna i Paris just nu försvåra för klimattoppmötet i dec då över 100 regeringschefer planerat delta.

Dessutom kan det försvåra för klimattoppmötet i dec då över 100 regeringschefer planerat delta.

Ja, ni fattar. Det gäller att binda texten för att påvisa att delarna hänger ihop. (Nu kan man tycka att det går emot hela grejen med Twitter, men skyll inte på mig; den biten undergrävde de själva i och med ”svara sig själv”.) Den som gör det bäst av de här tycker jag är de två sista. I den ena unnade jag mig att rätta korrfelet i första ordet – för övrigt ett annat tecken på att det gick lite fort när tweeten skrevs – och i den andra gjorde jag ett lite större ingrepp (och lite mer textbindning värd namnet), för om man ser den här tweeten som en självklar fortsättning på den föregående finns ju ingen anledning att upprepa stora delar. Men eftersom det var ju små förändringar vi skulle göra, säger vi väl att den näst sista är bäst.

Så okej, vad är det nu som blir bättre av de här små förändringarna eller av att det står ”In reply to” högst upp i tweeten? Det är faktiskt två saker. Till att börja med tydliggör de att tweeten är ett tillägg till en tidigare, så de läsare som vill veta vad man menar får veta det. Typ. Men samtidigt – om man nu inte vill veta, utan bara jävlas – gör det tweeten mindre lämplig att retweeta eller skärmdumpa och sprida som bevis på hur puckad skribenten är, för alla som ser bilden förstår (eller väljer aktivt att inte förstå) att det finns minst en tweet till man borde se innan man tycker för mycket om den här.

Och därmed antar jag att det är dags för dagens sensmoral. Det vi lär oss av det här är i första hand hur trevligt det är att faktiskt inte lära sig något nytt utan bara få bekräftelse på något man redan visste: att det kan vara väldigt effektivt att citera något ur sitt sammanhang om man vill framställa någon på ett negativt sätt. Men, frågar sig då vän av ordning, kan man inte göra på samma sätt om man vill framställa någon på ett positivt sätt? Jo, svarar vän av vän av ordning, det kan man, och det görs. Det finns en hel del mer eller mindre berömda citat som snyggats till på ungefär samma sätt, helt enkelt för att om man rycker dem ur sitt sammanhang blir de mer universella, och framför allt så funkar de mycket bättre som punchliniga solitärer. De flesta är nog bekanta med Olof Palme-citatet

Politik är att vilja

och det är ju verkligen något man önskar att fler skulle ta till sig i dessa kamrersförvaltarräknenissetider. Dessutom är det ju jäkligt bra sagt. Nästan lite väl bra, tycker ni inte? Grejen är att det dåvarande ungdomsministern i själva verket inledde sitt tal på SSU:s kongressfest 1964 med att säga var 

Politik, kamrater, det är att vilja något

och det var definitivt ännu bättre sagt där och då, för att tilltala publiken direkt och uttrycka sig aningen mer vardagligt är i allmänhet bra saker att göra när man håller tal. Men visst kan det ändå friseras lite grann för att till exempel bli en stilig boktitel? En bit in i talet blir det ännu mer kontextberoende, och vi avslutar dagens lektion med att studera hur stor skillnad det kan göra om man binder ihop det man säger med det man just sagt, till exempel med hjälp av det lilla ordet ty:

Idéerna är döda säger somliga. Ungdomen går till dukat bord säger andra, till ett samhälle som byggts färdigt. Vårt svar är: vi står ännu bara i begynnelsen. Den demokratiska socialismen har aldrig tett sig mera nödvändig, aldrig haft större uppgifter än i den framväxande solidaritetens värld. Kampen för idéerna måste för dagens unga socialister te sig mera lockande och tjusande än någonsin. Å ena sidan känner vi problemens svårighet, å andra sidan är vi medvetna om våra möjligheter. Vi går mot framtiden med kunskapen som instrument och övertygelsen som drivkraft. Och uppgiften kan aldrig bli för stor. Ty politik, kamrater, det är att vilja något.