Om retorik

Ordbruk i juletid

’Tis the season att motionera sin inre reaktionär. Det verkar ju som att högtider, och i synnerhet julen, kan få nästan vem som helst att hårdnackat hålla fast vid traditioner och vägra ta till sig något som skiljer sig det minsta från Kalle Anka som hen minns det, mormors recept på sillsallad, eller något annat.

Detta gäller naturligtvis även det språk som berör årstiden, och eder retorikbloggare vore inte eder retorikbloggare om han lät dylika omvälvningar i vår civilisations urkunder passera obemärkt. När jag var på förskolelucia i onsdags noterade jag nämligen inte bara det synnerligen diskutabla

och är du snäller så kan du få, men är du stygger så får du två

utan framför allt det rent grammatiskt mer intressanta

Och i hans fönster hänger julgranssaker.

Nu har jag ju svårt att se något problem med att plurala verbformer uppdateras, möjligen skulle man kunna påpeka det inkonsekventa i att många ändå får vara kvar av rim- eller melodiskäl (släckta äro ljusen, skuggorna ruva), men visst är det intressant att det ofta är just barnvisor som hänger med så länge att det är där man stöter på daterade ordformer (vi komma från Pepparkakeland, vi äro musikanter, en liten tid vi leva här). Den fantastiska blandning av just gamla ord, vansinnig meningsbyggnad och rim that should not be (nu hörs det svingar, alltså allvarligt, bara … va?) man hittar i högtidssånger och psalmer gör dem ibland tämligen obegripliga: Det finns flera jag kunnat utantill sedan åttiotalet men dechiffrerat ordentligt först som vuxen.

Men det kanske inte är så konstigt egentligen. Så länge man inte tänker efter låter det ju ganska tilltalande att jular och barndomar ska vara som de alltid varit, och gammaldags låter ju gärna lite diffust högtidligt, och sånt passar väl till en högtid ..? Jämför till exempel det så kallade Julevangeliet (Luk. 2) som i 1917 års översättning respektive Bibel 2000 börjar så här:

Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas.

Det här ska ju vara den heliga skrift, men förordning får man nog säga är ett ord som andas mer ödslig plenisal på SVT Forum än metafysik och profetior. Det finns gott om exempel på när den gamla översättningen (Matt. 6:9–13, Ps. 23) är mer tilltalande, och visst, det måste ju nämnas att det troligen spelar viss roll att det ofta är den version man en gång lärt sig och känner något för sedan tidigare. Men jag tror det finns två förklaringar till: dels det som nämnts ovan om att gammaldags lätt tolkas som högtidligt,  men framför allt att det lätt tolkas som tidlöst, på gott och ont. Det är som att allt över en viss ålder är ungefär lika gammalt.

Ett påhittat exempel: Antag att du ser en film som utspelas på artonhundratalet, och vars musik består av hårdrock. Detta skulle man naturligtvis lägga märke till; det där århundradet som skiljer ljud från bild blir ett konstgrepp, en effekt. Antag att du sedan ser en film som utspelas på stenåldern, men dess musik är mer klassisk filmmusik, typ nåt Beethoven–Wagnerskt med symfoniorkester. Den skulle man inte lägga märke till på samma sätt, trots att det nu är tusentals års glapp. Det är som att hårdrocken hör till nu, men artonhundratalet och stenåldern hör till ungefär samma. Den som vill beklaga sig över vår historielösa samtid har här ett guldläge.

Och när man ser på just Bibeln kanske det här med det förment tidlösa kan visa sig vara en större tillgång än man först kan tro. Om 1917 års högtravande (och faktiskt redan då föråldrade) stil skapade någon sorts distans mellan text och läsare så försöker Bibel 2000 göra tvärtom och närma sig genom att använda ett tämligen normalt språk. Det är förstås rimligt på alla sätt: Bibelns texter är i runda slängar mellan två och tre tusen år gamla, och att försöka göra någon sorts tidstrogen översättning nu vore bara dumt. Intressant, men dumt (och naturligtvis omöjligt). Och forskningen, även den om utdöda språk, går framåt, så Bibel 2000 är i den mån det låter sig sägas en ”bättre” översättning än de tidigare. Samtidigt tror jag att man måste se upp så man inte tolkar den där normala och vardagliga – typ facklitterära – versionen lite bokstavligare än man kanske hade tolkat den ålderdomliga och högtidliga – typ skönlitterära – versionen, och till exempel får för sig att den där skattskrivningen faktiskt ägt rum på riktigt och inte lagts till för att den bidrar till berättelsen. Jesus från Nasaret behöver ju en anledning att födas i Betlehem som Gamla testamentets profeter förutspått.

Jösses. Jag hade ju egentligen tänkt skriva om någon annan som byter ut ord, närmare bestämt Trumpadministrationen, som förbjudit hälsovårdsmyndigheten Centers for Disease Control and Prevention att använda vissa ord i officiella dokument. Men eftersom det i fem fall av sju (vulnerable, entitlement, diversity, transgender, fetus) är förbud utan förslag på ersättningsord, och eftersom inlägget börjar bli långt och timmen sen fördjupar jag mig tyvärr inte i det nu. Men i stället för att använda begreppen science-based och ­evidence-based tycker regeringen CDC ska skriva att de bases its recommendations on science in consideration with community standards and wishes. O tempora, o mores …

Klart du känner nån som vill läsa

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *