Är du förenlig, lilla vän?
Hur mycket information är egentligen lagom mycket? Den som håller på med kommunikation måste ibland välja bort detaljer, bakgrunder och utsvävningar, av utrymmesskäl eller för att de kan skymma helheten och leda läsarens uppmärksamhet fel. För varje sak du lägger till finns det en sak till som kan missförstås, fultolkas eller stjäla fokus från det du egentligen vill prata om.
Ibland exemplifierar man det här med en gåta i stil med Varför har irländska kommunistpartiets vice ordförande blå hängslen? och det är förstås en fråga som sätter fart på fantasin och pusseldeckarloben. Handlar det om titeln? Ön? Politiken? Men naturligtvis är det enklare än så: Det har han för att inte tappa byxorna.
Och det är ju alltid kul med en gåta, men det här med att lägga till information eller komma med en avgränsning som egentligen inte behövs kan förstås orsaka missförstånd på riktigt – och framför allt kan det säga något om vad avsändaren vill och hur hen vill framstå.
Ett påhittat exempel …
Anta till exempel att någon lanserar den här politiska parollen:
Döm vänsterhänta mördare till livstid!
Jag tror vi kan enas om att det intressanta ordet här är vänsterhänta. De som vill genomföra det här verkar ha släppt idealet om likhet inför lagen och framstår faktiskt som allmänt vansinniga, även om en vänsterhänt mördare råkade vara på tapeten just nu. Och om de efteråt försöker förklara med att det naturligtvis gäller högerhänta också undrar vi förstås varför de i så fall kom med avgränsningen om hänthet över huvud taget.
… och ett riktigt
I går kunde vi se en liknande formulering på Twitter, signerad Kristdemokraternas Ebba Busch:
Det som först faller en i ögonen här är förstås frasen ”i Allahs namn”. Den är emellertid inte tagen ur luften, utan hänvisar till gårdagens Uppdrag granskning, som hade rubriken Sexköp i Allahs namn och handlade om hur ett kryphål gör prostitution tillåten för shiamuslimer och hur imamer är delaktiga i koppleri. Ändå skaver den lite just därför att det ser ut som att Busch tycker att annan trafficking skulle vara förenlig med svenska värderingar.
Det tror jag naturligtvis inte för ett ögonblick att hon gör, och jag betvivlar att särskilt många andra tror det. Så … varför uttrycker hon sig då på ett sätt som är upplagt för missförstånd?
Det som står och inte står
Man kan tänka sig att hon helt enkelt ville gripa tillfället. Tv-programmet handlade om en viss sorts trafficking så hon nämnde den; man kan inte alltid täcka in allt och prata helt brett och allmänt. Det ligger mycket i det. Men detta motsägs faktiskt av ett annat ordval, nämligen ”svenska värderingar”. Anta att hon skrivit så här i stället:
Trafficking inte förenligt med svenska värderingar.
Det blir lite konstigt, eller hur? För det finns många andra sätt att beskriva trafficking på: Det är förkastligt, det är patriarkatets fulaste ansikte och framför allt så är det ju ett brott! Och det finns en massa brott som väcker känslor, från rattfylla till styckmord, men det är märkligt att säga att det de bryter mot i första hand är svenska värderingar.
Därför brukar – eller åtminstone brukade – modebegreppet svenska värderingar användas i andra typer av frågor: ”I Sverige hälsar vi genom att skaka hand” må vara ett diskutabelt påstående, men medge att det är rimligare än ”I Sverige styckmördar vi inte varandra”. Det har visat sig vara lockande att sätta etiketten svenska värderingar på lite vad som helst som man tycker om, men det funkar faktiskt inte att framställa vilken rimlig eller förnuftig åsikt som helst som något som är typiskt för oss eller något vi är särdeles överens om.
Och framför allt kommer vi inte undan att svenska värderingar sällan kommer på tal när det är majoritetssvenskar som gör något dåligt, typ köper sex av offer för människohandel.
Att twittra är att välja …
I stället för att prata om trafficking som ett brott eller som bristande jämställdhet väljer Ebba Busch alltså att prata om att det inte är svenskt. Och för att få det att funka snävar hon in det till trafficking i Allahs namn istället för att prata trafficking i allmänhet, med resultatet att hon låter som de där som vill låsa in vänsterhänta. De två fraserna ”i Allahs namn” och ”svenska värderingar” förstärker varandra, och fem av tweetens tolv ord tycks alltså vara valda för att lägga fokus på vem som begår de här brotten snarare än brotten själva. Inte ens vem egentligen, utan vilken grupp de tillhör. Ebba Busch verkar ha krånglat till det för sig, så vi återkommer till frågan Varför?
Ska man gissa sig till taktiken bakom de här ordvalen tror jag att det handlar om två saker. Den första är förstås att det finns många som gillar det här sättet att lyfta fram etnicitet eller religion – åtminstone en viss religion – och det har varit tydligt ett tag att Kristdemokraterna vill attrahera dem.
… liksom att blogga
Men jag tror också att de är fullt medvetna om hur tweeten kan tolkas och hoppas på mothugg som … eh, som hela den här texten.
Attans.
I skrivande stund har inte Ebba Busch själv twittrat mer i frågan (och det tror jag inte hon kommer att göra), men det finns gott om kommentarer från andra om hur de som kommer med invändningar som liknar mina relativiserar, bortförklarar eller accepterar brott begångna av just den här gruppen. Det är naturligtvis nonsens, men det är användbart nonsens.
Dels för den som vill normalisera det här sättet att sätta svenskhet eller brist därpå i fokus: De som invänder blir ordmärkare som bortser från sakfrågan. Dels för den som vill framstå som motarbetad sanningssägare.
Dessa båda perspektiv har viss spinnpotential, och vi får se om Kristdemokraterna återkommer i frågan.