Om retorik

Några märkligheter i valrörelsen

Precis som vilken annan romantisk komedi som helst har valrörelsen haft sina bloopers. Ni vet, nån säger fel, har för bråttom eller snubblar, och humor uppstår. Och precis som i andra romantiska komedier redovisas de här små incidenterna under eftertexterna, det vill säga nu.

Till exempel rättade (eller felade) Annie Lööf sig själv från en väldigt fin så kallad freudiansk felsägning (som ju egentligen är en rättsägning) när nazister försökte störa hennes tal i Almedalen.

Men också i text kan det hända konstiga saker ibland. Visst uppseende väcktes förstås av Liberalernas tämligen folkpartistoida paroll Mot extremism, vars tvetydighet muntrade upp många. Min bloggkollega Eliderat har skrivit klokt om både den och reaktionerna. Skadeglädjen var inte helt olik den skol- och lärarpartiet möttes av under förra valrörelsen då en lokalavdelning någonstans råkade förorda kunskapskola i stället för kunskapsskola.

Tvetydigt och på andra sätt olyckligt formulerat var det också i en del valmanifest. Ja, redan det här med att de har manifest är lite kul, för alla partier hade ett sånt, och de hette just valmanifest, utom hos Vänsterpartiet som kallade sitt manifest för plattform (för protokollet: SD hade både och). Och det är ju lite intressant att det var just V som valde bort ordet, för om man funderar på det där med politiska manifest i allmänhet, visst finns det ett som är lite mer känt än alla andra ..?

Socialdemokraterna verkar hur som helst ha haft lite bråttom när de skrev att de vill prioritera ”arbetet mot hatbrott och minoritetsgruppers säkerhet”, liksom Sverigedemokraterna som vill stärka barnperspektivet ”genom riktade satsningar på barnhälsa, motverka undernäring, förebygga smittspridning och utbildning.” Eder retorikbloggare hajade också till på den moderata formuleringen ”terrorism samt gränsöverskridande och organiserad brottslighet”, men det verkar mest handla om att jag är ovan att se ordet gränsöverskridande i en så konkret och geografisk – och dessutom negativ – bemärkelse. En snabb sökning visar i alla fall att ordvalet inte är så märkligt. Centerpartiet fick feeling och nämnde ”allt det goda som människans uppfinningsrikedom och tillväxten har gett oss”, och jag lämnar åt läsaren att avgöra huruvida detta försök att kombinera högt och lågt, logos och pathos funkar eller inte. Men det mest fascinerande i C-manifestet finns faktiskt på framsidan.

Den uppmärksamme läsaren noterade säkert parollen på Annie Lööfs talarstol i klippet ovan: Framåt. Det är ett ord partiet gärna lyfte fram under valrörelsen, liksom man länge på såväl riksplanet som lokal nivå talat sig varm för ett nytt ledarskap för till exempel Södertälje, Dalarna eller riket i stort. Framåt och Nytt ledarskap för Sverige alltså. Inga konstigheter. Men så plötsligt …

img_20181014_234332.png

Nu har jag viss förståelse om läsaren inte riktigt delar min begeistring över att en preposition har gått och blivit blivit ett verb, men om man som jag marinerat sin hjärna i lika delar lyrik och lingvistik är det här om inte alkemi så i alla fall språkmaterialism. Och vem vet, lite mer sånt kanske kan liva upp regeringsförhandlingarna.

Klart du känner nån som vill läsa

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *